Att man inte tänker ibland på att jag har faktiskt ridleden magiska stigar bara runt hörnet. Här glömmer man att man kan rida runt flera mil och drömma sig bort och de gjorde jag och A idag. Vi tog tanterna och skritta ut i skogen en del av ridleden. Och jösses vad Lillis blev glad för SKOG och Honey, ja hon tycker om vägar bättre. Men hon kämpa på och svettig blev hon, för de blev ju jobb i hennes ögon att lyfta på benen ;) Medans Lillis bara lyft på benen och var inte ett dugg svettig. Hon hon letar bra vägar där hon kan gå och inte är halt lr så. Hon kan man låta gå själv och man behöver bara följa med och tänka på att sitta kvar. Medans Honey måste man visa den säkraste vägen, då hon inte lyfter på hovarna ordenligt och hon vill bara att de ska gå framåt. Så där får man styra och tänka och inte låta henne tänkahelt själv. De kan sluta illa. Men skritt blev de och Honey var inte så bråkig som jag trodde hon skulle vara och Lilis tuffa på. Jag klagar inte på ridturen och inte A lr tanterna heller. Honey andra ryttare  åkte istället hem och tog de lungt och slapp motionera henne. För honkan behöva ha sin "mamma" på ryggen ibland och Lillis kan behöva Nån som tycker det är skönt att åka på en säker häst.

Så ja, man borde utnyttja ridleden så mycke som möjligt ;)

Kram från tanterna....